- Nä, det är ingen barnpjäs, säger huvudrollsinnehavaren Caroline Söderström. Det ligger någon slags matta av förtvivlan över den, det blir för tungt för barn.

Caroline Söderström spelar Oscar, en pojke som pjäsen följer från att han föds, tills det att han är 15 år. Pjäsen utspelar sig i framtiden, nära världens undergång. Hur världen kommer gå under, och varför får man inte veta. Pjäsen är inte heller bunden till någon speciell tid och plats. Vilket sorts samhälle det är som kommer att leda oss fram till den slutliga undergången är inte heller uttalat.

- Man hade ju kunnat rikta in det på något, säger Benjamin Moliner som spelar Oscars pappa. Om vi hade jobbat med markörer i scenografi och språk som placerade pjäsen i en samhällsklass eller på en plats, eller hade sagt ”det här handlar om alla bilbränder i förorten” så hade man direkt kunnat koppla det till något.

Som det är nu så beskriver båda skådespelarna pjäsen som tidlös. Caroline Söderström säger att även om det är en dystopi och handlar om ett samhälle som går under, så är det ingen ”Mad Max-dystopi”. Vintertid handlar mycket om relationer och känslan av att var man är för sig själv.

- Det gör i och för sig Mad Max också, tillägger hon och skrattar. Jag tycker att typ alla filmer med dystopier är bra.

En annan sak som skådespelarna är överrens om är att språket i föreställningen är speciellt. Manusförfattaren är själv skådespelare från början, och Caroline Söderström tror att det är därför han är så bra på att skriva dialog.

- Han har en enorm exakthet, säger Benjamin Molinder. Ingenting i texten är överflödigt. Jag är rätt dålig på engelska. Men när jag läste det här manuset… det var som att se en långfilm.


Vintertid - som i det engelska originalet heter Winterlong - är skriven av britten Andrew Sheridan. Den hade urpremiär i Manchester tidigare i år. Vintertid i regi av Nora Nilsson spelas t o m februari på Göteborgs Stadsteater.